Det är med stor sorg som Svenska Rymdsällskapet har tagit emot beskedet att vår vän och styrelsekollega Ariel Borenstein har avlidit.
Under flera decennier var Ariel en av de mest engagerade och välkända profilerna inom den svenska rymdrörelsen. Med stor kunskap, nyfikenhet och entusiasm följde han svensk och internationell rymdverksamhet på nära håll. Som rymdreporter bevakade han de flesta större rymdhändelser i Sverige, och genom sin blogg Arielspace gjorde han rymdnyheter tillgängliga och levande för en bred publik.
Ariels engagemang för rymdfrågor sträckte sig långt tillbaka i tiden. Han har berättat hur han som barn såg Sputnik I passera över natthimlen. Även om han då inte förstod exakt vad det var han såg, har han sagt att det var kanske där som hans fascination för rymden började. Under 1990-talet engagerade han sig i Svenska Rymdsällskapet, som då befann sig i en alltmer tynande tillvaro. När föreningen därefter hade legat vilande i närmare tjugo år skrev Ariel en artikel på Arielspace där han avslutade med en enkel men betydelsefull tanke: tänk om Svenska Rymdsällskapet kunde starta upp igen.
Det var sommaren 2012 som våra vägar möttes för första gången. Efter att under en tid ha haft kontakt via internet träffades vi över en fika för att diskutera om det verkligen skulle vara möjligt att återstarta föreningen. Det samtalet blev början på något nytt och tillsammans med våra vänner Sven Styf och Niklas Karlsson bildade vi den grupp som tog fram stadgarna och lade grunden för det Svenska Rymdsällskap som finns i dag.
Sedan dess var Ariel en av föreningens bärande krafter. Han bidrog med idéer, kunskap, ett stort kontaktnät och en outtröttlig vilja att sprida intresset för rymden. Hans engagemang präglades alltid av nyfikenhet och framtidstro, och han såg rymdverksamheten som något som kunde bidra till kunskap, internationellt samarbete och en bättre framtid.
För oss som hade förmånen att arbeta tillsammans med Ariel var han en varm, generös och omtänksam vän. Hans entusiasm smittade av sig, och hans engagemang inspirerade många.
Ariels betydelse för den svenska rymdrörelsen och för Svenska Rymdsällskapets återfödelse kan knappast överskattas. Hans insatser kommer att leva vidare genom den förening han var med och byggde upp, genom alla människor han inspirerade och genom det avtryck han lämnat i svensk rymdhistoria.
Våra tankar går till hans hustru, dotter och övriga anhöriga.
Tack, Ariel, för allt du gjorde för Svenska Rymdsällskapet och för svensk rymdverksamhet. Du kommer att vara djupt saknad.
Jon-Erik Dahlin,
ordförande Svenska Rymdsällskapet