NYHETER

Rysslands planer för rymdverksamhet
Rysslands rymdbudget för de närmaste tio åren är samma belopp  som  USA:s rymdbudget för ett år: 20 miljarder dollar. Och beloppet har  reviderats neråt flera gånger. Orsaken är fallande oljepriser och  ekonomiska sanktioner från Europa pga Rysslands militära aggression på Krim och i Ukraina. (Källa: Aviation Week & Space Technology. 2016-04-10)

Ryssland budgeterar 1,4 triljoner rubel ( 20 miljarder dollar) för rymdverksamhet för åren 2016 – 25. Den ursprungliga planen hade en budget på 3,4 triljoner rubel. 

Ryssland går i Sovjets fotspår i rymden. 
Men också den minskade budgeten, som fastställdes i mars, innebär att Ryssland ökar sitt engagemang och tar upp manteln efter sin föregångare Sovjetunionen. Man avser att öka på alla områden, från jordobservation och kommunikation, till sonder ut i olsystemet och bemannade rymdfärder.

Ryssland utvecklar en ny raket som kallas Angara och man vidareutvecklar raketen Souyz. Alla övriga raketer kommer att avvecklas: Proton, Rockot, Kosmos, Cyclone, Dnepr och Zenit. Planer finns på en riktigt stor raket som kan användas för att utforska solsystemet.

Under de kommande tio åren vill man från ryskt håll upprätthålla sin kapacitet inom t.ex. jordobservation, kommunikation och bemannad rymdfart.

Igor Komarov är chef för Rysslands rymdorganisation Roscosmos. Han säger att det ansträngda budgetläget gör det viktigt att prioritera. Det viktigaste är att ha satelliter för jordobservation och kommunikation, och bra raketer som kan sända upp dem. De närmaste tio åren planerar man att öka antalet kommunikationssatelliter från 32 till 41 och antalet satelliter för jordobservation från 8 till 23.

Ryssland vill också fortsätta att satsa på rymdforskning. Nyligen sändes – i samarbete med ESA – en farkost till Mars. Roscosmos har påbörjat planeringen för tre typer av månfarkoster. Det är satelliter som ska kretsa kring månen, det är landare och det är markfordon. Man vill bland annat hämta hem mångrus, vilket man dock redan gjort med ett antal farkoster på 70-talet. (Luna 16, 20 och 24).

Bemannad rymdfart: kosmonauter till månen.

Ryssland har som mål att kunna sända kosmonauter till månen, Mars och ännu längre ut i solsystemet. Därför vill man fortsätta att medverka i arbetet på den internationella rymdstationen. De fem parter som driver stationen (USA, Ryssland, Japan, Kanada och ESA) har kommit överens om finansiering fram till 2024, därefter kanske man överger den. Ryssland planerar att i så fall bygga en egen rymdstation.

Ryssland ska utveckla en ny version av Soyuz-raketen för bemannad rymdfart. Raketerna Soyuz och Angara kommer att testas vid den nya rymdbas som Ryssland bygger i östra delarna av Sibirien. Basen heter Vostochny Cosmodrome och ligger i regionen Amur. Bemannade uppskjutningar från den nya basen sker tidigast 2023. regionen Amur. Bemannade uppskjutningar från den nya basen sker tidigast 2023.

Budgetproblem.

Ryssland vill sända kosmonauter till månen på 30-talet, men liksom många andra projekt har man nu tvingats senarelägga arbetet. Mars-farkost nr två med ESA flyttas troligtvis från 2018 till 2020, arbetet på Vostochny försenas och man skulle ha gjort den första raketuppskjutningen därifrån 2016 men den är framflyttad, arbetet på den nya super-stora raketen är försenat osv.

Analytiker i väst gör bedömningen att Rysslands rymdprogram kommer att bli ännu mer försenat. Låga oljepriser gör det troligt att budgeten kommer att revideras neråt igen.

En något mer detaljerad version av denna artikel finns på www.arielspace.se

___________________________________________________________

SENASTE NYTT FRÅN KINAS RYMDPROGRAM.

 15 mars  2016  Ariel Borenstein

I år (2016) ska Kina sända upp en modul som kallas Tiangong 2 (en liten rymdstation) och sedan ett bemannat rymdskepp benämnt Shenzhou 11 för att testa modulen. Syftet är att pröva ut teknologi för att år 2020 sända upp en rymdstation i tre moduler om vardera 20 ton. För tre år sedan gjorde man liknande experiment med modulen Tiangong 1.

För att kunna genomföra sina olika projekt, som omfattar stora satelliter, bemannad rymdfart och farkoster till månen, håller man i Kina på att konstruera en hel familj av nya raketer.

Första uppskjutningen med Long March 7 sker i juni i år och den första med Long March 5 sker i september. Man har redan testat två mindre raketer, Long March 6 och Long March 11.

Kapaciteten är så här: Long March 11 kan lyfta upp 350 kg i omloppsbana, Long March 6 kan lyfta upp 1 ton i rymden, medan Long March 5 kan ta 14 ton ut i rymden. En variant av Long March ska 2020 lyfta upp modulerna som ska bilda rymdstationen. Men den raketen existerar än så länge bara på ritbordet.

Ett annat av Kinas projekt är att sända obemannade farkoster till Månen. Chang´e 4 ska landa på månen, möjligtvis till och med på månens baksida. Detta planeras för 2018. Chang´e 5 ska några år senare landa på månen och sedan föra tillbaka månstenar till Jorden.

Astronauter från USA förde hem mycket sten, grus och sand från månen vid sex landningar på 60- och 70-talen. Vid samma tid hämtade Sovjetunionen hem månmaterial med obemannade sonder. Kina gör snabba framsteg med sitt rymdprogram, men det är ju ändå så att Sovjet/Ryssland och USA  landade på månen och sände upp små rymdstationer redan för 50 år sedan.                                      

 _______________________________________________________

STARTA FÖRETAG MED RYMDANKNYTNING

 23 december 2015     Ulf Andersson

Den 18 december startades Nordens första organisation för innovativa startup-företag med anknytning till rymdverksamhet. Ulf E Andersson från Svenska Rymdsällskapet var där på den högtidliga invigningen på Gamla Observatoriet vid Odenplan i Stockholm, där även såväl ESA-chefen som Stormtroopers från Star Wars var närvarande.

Satsningen kallas ESA BIC Sweden och är initierad av Rymdstyrelsen och European Space Agency (ESA). ESA BIC Sweden styrs av inkubatorerna Uppsala Innovation Centre och Arctic Business Incubator samt teknikparken Innovatum.  Det finns idag 11 rymdinkubatorer inom ESAs medlemsländer som satsar på att stimulera nystartade bolag med inriktning på teknik som kan användas i rymden. Nu har svenska Rymdstyrelsen och ESA tagit initiativ till en svensk rymdinkubator i samarbete med tre svenska etablerade inkubatorer.

– ESA BIC Sweden är den första inkubatorn i sitt slag i Norden! säger Magnus Lundin, VD vid Swedish Incubators & Science Parks.

Arctic Business Incubator i Luleå som tillsammans med Uppsala Innovation Centre och Innovatum i Trollhättan ska driva arbetet under en inledande femårsperiod, räknar med 40 nya startups inom rymdteknik.

Satsningen finansieras av ESA och Almi Företagspartner i de aktuella regionerna samt Rymdstyrelsen, och stöds även av Vinnova. Maximalt belopp som delas ut per startup är 50 000 Euro. Stödet får användas till licenser, patentskrivning, prototyper, produktutveckling, för validering i testbäddar och liknande.

Se hela pressmeddelandet från SISP (Swedish Incubators and Science Parks)

_______________________________________________________

NY RYMDSTRATEGI FÖR SVERIGE

25 november 2015.

Den 2:a september överlämnade utredaren Ingemar Skogö betänkandet ”En rymdstrategi för nytta och tillväxt” till utbildningsminister Helena Hellmark Knutsson. Utredningen föreslår främst ett förbättrat rymdsamarbete  mellan olika myndigheter.  Några av de övriga förslagen är: Rymdstyrelsen borde få en viktigare roll som samordnare av all rymdverksamhet, staten bör stöda  SSC:s planer på satellituppskjutning från Esrange, rymdlagen behöver skrivas om så att den är bättre anpassad till dagens rymdverksamhet samt att det finns ett behov av att stöda skapandet av rymdturism.

Viktigt med ny rymdstrategi.

År 2013 granskade Riksrevisionen statens roll i Sveriges rymdverksamhet och uttalade i sin rapport ”Svensk rymdverksamhet – en strategisk tillgång?” ganska kraftig kritik mot bristande samordning. Regeringen tillsatte därför i april 2014 en utredning . Utredare blev Ingemar Skogö som då var landshövding i Västmanlands län och tidigare hade varit generaldirektör för såväl Luftfartsverket som Vägverket. Han biträddes av Thorwald Larsson (utredningens sekreterare, en erfaren handläggare på Rymdstyrelsen) och tio experter. Ett av direktiven var att rymdverksamheten inte kunde räkna med ökade resurser utan man efterlyste samordning, ökad effektivitet och gärna nya idéer. Utredningen blev klar 31 augusti 2015.

Fred i rymden!

Utredningen konstaterar att internationell samverkan för fredlig användning av rymden är grunden för all rymdverksamhet. Därför måste Sverige förespråka: Håll rymden fri från krig! Öppen och transparent rymdlägesbild! Minimera mängden rymdskrot! Sverige borde bidra till ett förbättrat internationellt regelverk för rymdverksamhet.

Nyttan i centrum!

Utredningen konstaterar vidare att rymdverksamhet bör bidra till ett väl fungerande  samhälle och vara ett verktyg för utveckling och innovation som leder till tillväxt och ökad sysselsättning. Man ger förslag på några strategiska mål:

Data från rymdsystem, t.ex. de kommande Galileo och Copernicus, ska resultera i mätbart ökad användning och kostnadseffektivitet i offentlig verksamhet. Rymdstyrelsen ska locka till privat medfinansiering av rymdprojekt. Esrange ska utvecklas till ett betydande europeiskt rymdcenter och Rymdstyrelsen borde vara huvudansvarig för detta.

Man säger också att: ”De utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska aspekterna måste integreras i civil rymdfart. Ett strategiskt mål borde vara att beslut som har betydelse för försvarspolitiken hanteras på ett strukturerat och samordnat sätt.”

Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller möjligheter för både män och kvinnor att välja en karriär i rymdrelaterade aktiviteter.

Rymdlagen.

En grundlig översyn bör göras av den svenska rymdlagen. ”Rymdlagen är inte uppdaterad till de diskussioner som pågår internationellt.” Sondraketer som sänds upp från Esrange omfattas inte av rymdlagen, länsstyrelsen i Norrbotten är ansvarig för säkerheten vid Esrange. Transportstyrelsen är ansvarig för uppsändningen av de stora ballongerna. ”I framtiden kommer suborbitala bemannade farkoster (rymdturism) att ställa krav på att svensk lagstiftning är så tydlig att privata aktörer vill investera i Sverige.

Forskning och finansiering.

Utredningen konstaterar att forskning är en viktig drivkraft för svensk rymdverksamhet. Flera kapitel ägnas åt att kontakterna mellan alla parter måste öka. Man diskuterar olika företag, forskningsinstitutioner, myndigheter, finansiärer och universitet. Några av de instanser som bör ingå i ett samarbete är Institutet för rymdfysik, Vetenskapsrådet, Formas och Vinnova. Forskningsfinansiärerna bör samverka bättre för att öka utväxlingen på statens satsningar.

Rymdstyrelsen bör få mer central roll.

Utredningen jämför Rymdstyrelsen med andra myndigheter med liknande roll och konstaterar att myndigheten är underbemannad i förhållande till mängden uppgifter och de pengar som man har i uppgift att fördela . Därför föreslås en fördubbling av personalen. Rymdstyrelsen bör få en uttalad roll att på myndighetsnivå vara en expertmyndighet som samordnar svensk rymdverksamhet.

Rymdstyrelsen bör få en tydligare roll för Sveriges deltagande i EU:s satellitnavigeringsprogram Galileo. Samverkansgruppen för EU:s Copernicus-projekt samt SMHI förordar att Rymdstyrelsen får huvudansvaret för nationell samordning av landets jordobservation.

Swedish Space Corporation (SSC) och satelliter från Esrange.

Utredningen föreslår ingen förändring för SSC utan bedömer att det fortsatt bör vara ett i huvudsak kommersiellt bolag. Den kommersiella verksamheten utgörs av satellitkontroll och kommunikation. Samtidigt har rymdbasen Esrange en samhällsfunktion, SSC tillhandahåller en rymdforskningsfacilitet.

”Regeringen bör tillsätta en nationell samordnare med uppgift att förhandla med relevanta parter, nationellt och internationellt, om möjligheten att Sverige ska kunna sända upp satelliter i omloppsbana från Esrange.”

Hur ser vi till att rymdstrategin förverkligas?

Utredningen har några förslag på hur man ska driva utvecklingen framåt: Regeringskansliet bör följa upp och bevaka att rymdstrategin genomförs. Riksdagen bör informeras regelbundet om hur strategin framskrider. Rymdstyrelsen bör ansvara för att en handlingsplan upprättas.

Utredarna skriver att en framgångsrik rymdverksamhet är alla inblandade myndigheters gemensamma ansvar. En stark rymdindustri är viktig för rymdverksamhetens utveckling. Sverige bör fortsatt stödja utveckling av produkter och tjänster inom områden som stärker det svenska ESA-deltagandet och har kommersiell potential på den internationella rymdmarknaden.

Utredningsrapporten inleds med dessa ord som jag nu avslutar min artikel med:  ”Utredningen har funnit att svensk rymdverksamhet står på en stabil grund med internationellt konkurrenskraftig rymdindustri och starka forskningsmiljöer inom både grundforskning och tillämpad forskning.”

Ariel Borenstein

_________________________________________________________

RYMDSÄLLSKAPET OCH TEKNISKA MUSÉET: FRAMTIDENS RYMDSTÄDER

13 november 2015                     Cities in Space

Fredagen och lördagen den 9-10 oktober anordnade Svenska Rymdsällskapet och Tekniska Muséet en temadag om rymdkolonisering: Cities in Space. Evenemanget, som även ingick som ett officiellt evenemang i Astronomins Dag & Natt 2015, besöktes av omkring 160 besökare, bland annat fyra skolklasser tillsammans med sina lärare.

Evenemanget inleddes med ett föredrag av Jon-Erik Dahlin (ordförande i Svenska Rymdsällskapet och bakgrund som forskare i fusionsplasmafysik på KTH) med titeln ”Kolonisering av rymden – bilder från våra nästa 100 år”. Jon-Erik berättade om hur framtidens städer i rymden skulle kunna se ut, och visade spektakulära bilder av kupoler över kratrar på månen och mars, under vilken ett landskap med sjöar och skogar bredde ut sig – och bilder av stora roterande rymdkolonier med plats för miljontals människor. Allra mest spännande var kanske utläggningen om hur detta faktiskt skulle kunna gå till i verkligheten, och insikten om att dessa bilder faktiskt inte längre kommer att vara science fiction om kanske 100 år!

Foto av Jon-Erik

Ulf E Andersson (vice ordförande i Svenska Rymdsällskapet, arbetar på Naturvårdsverket med hållbara städer och gröna innovationer) berättade sedan om alla de saker vi kommer att behöva ha tillgång till när vi bor i rymdstäder. De mest grundläggande är förstås luft, mat och vatten – men lika viktigt är att människor har ett bra liv, har stimulerande arbeten och roliga fritidsaktiviteter. Städer i rymden kommer att vara som vilka städer som helst. Ulf drog även en parallell med hur vi bygger hållbara städer på idag. Det finns oerhört mycket att lära sig från dessa när vi ska designa rymdstäder – men lika mycket finns det att lära sig från hur rymdstäder ska designas när vi bygger hållbara städer på jorden! Att börja bo i rymden är det ultimata hållbarhetsprojektet.

Foto av Ulf

Det tredje föredraget gavs av Louise Lindblad (rymdingenjör på det Portugisiska företaget Tekever och bakgrund från teknisk fysik på KTH) och hade titeln ”Att bo på Mars”. Louise har nämligen varit på Mars – fast här på jorden! I detta oerhört inspirerande föredrag berättade hon om sin vistelse på Mars Dessert Research Station (MDRS), som är en simulerad marsstation i Utah, USA. MDRS drivs av Mars Society, och är en plats där arbetet med att förbereda hur vi ska kunna leva och arbeta på mars är i full gång. Lousie berättade om de olika experiment som hon och hennes besättning utförde, och visade massor med tankeväckande bilder från Utah-öknen – men de hade lika gärna kunna varit tagna på Den Röda Planeten.

Foto på Louise.

Sponsorerna ÅF och RUAG bjöd på lunch, och under eftermiddagen fick sedan deltagarna designa sina egna rymdstäder. Kreativiteten flödade i ett par timmar då skoleleverna och de andra besökarna livligt diskuterade hur mat och vatten skulle framställas, hur deras invånare skulle bo och underhålla sig – och inte minst var deras städer skulle ligga och vad de skulle heta! Deltagarna ritade upp sina konstruktioner på postrar och presenterade avslutningsvis sina slutsatser inför alla de andra deltagarna. Gustav Littorin filmade gruppernas presentationer av sina koncept för rymdstäder.

Det var två spännande och underhållande heldagar!_________________________________________________________

TVÅ DAGAR MED 100 ASTRONAUTER

22 september   Ariel Borenstein 

Föreningen Association of Space Explorers har som medlemmar nästan alla människor som rest i rymden. Ungefär en fjärdedel av dem, ca 100 st, är nu i Sverige. De har tillbringat några dagar i Stockholm och reser på torsdag till Linköping och sedan till Växjö, och reser hem på söndag.  (Av Ariel Borenstein. 2015-09-22)

Chris Hadfield, berömd för Youtube-klipp från sin vistelse på rymdstationen: Foto saknas.

Under kongressens invigning måndag morgon (2015-09-21) fick vi lyssna på musik av Bach och Abba, och tal bl.a. av Christer Fuglesang, ASE:s ordförande astronauten Soichi Naguchi, Rymdstyrelsens ordförande Olle Norberg och utbildningsminister Helene Knutsson. Sedan följde några föredrag på temat ”Inspired by space” av astronauterna Chris Hadfield och Samantha Cristoforetti  samt kosmonauten Elena Serova. En ung tjej, Frida Backjanis,  som vunnit en tävling om att få framträda på kongressen, höll ett fantastiskt trevligt tal om vad det är med  rymden som inspirerar henne. Här några foton från invigningen:

Aleksei Leonov som gjorde världens första rymdpromenad år 1965: Foto saknas.

Samantha Cristoforetti, astronaut från Italien: Foto saknas.

Kongressen fortsatte på KTH  på temat ”Advances in European Space Exploration”. Idag tisdag ägnades först två timmar åt ”Space research”. Det handlade mycket om medicinsk forskning för att komma till rätta med de problem som drabbar rymdfararna vid lång vistelse i tyngdlöshet: Strålning, förlust av massa i ben och muskler, problem med synen, cirkulationsrubbningar m.m.

De sista två timmarna var de mest spännande. Temat var: ”Rymdpromenader – 50 år och i framtiden”. Rymdfarare av olika generationer och från olika länder berättade om sina rymdpromenader. Aleksei Leonov var den första människa som vistades utanför en rymdfarkost, Bruce McCandless flög fritt 100 meter bort från rymdfärjan med en raketmotor på ryggen, Soichi Noguchi var med när den första rymdfärjan efter Columbia-katastrofen åkte upp och övade strategier för att förhindra en upprepning, Luca Parmitano tillhör den nyaste generationen rymdpromenerare.  Några foton från idag:

Aleksei Leonov utförde den första rymdpromenaden: foto saknas.

Rymdfarare som utfört rymdpromenader: Stående Michael Lopez- Alegria, sittande från vänster Carl Waltz, Soichi Noguchi, Bruce Mc Candless, Oleg Kotov och Luca Parmitano: foto saknas.

Anousheh Ansari är framgångsrik entreprenör och köpte en biljett till rymdstationen! foto saknas.

Rymdstyrelsen lämnar följande information om henne:

Bakgrund: Examen i elektronik- och datavetenskap vid George Mason University i USA och George Washington University i USA. Pratar persiska, engelska, franska och ryska.

Rymdfärder: Deltog som turist under Expedition 14 med rymdkapseln Soyuz TMA-9 till ISS 2006. Uppdrag: Att genomföra experiment för den europeiska rymdstyrelsens räkning; undersöka orsaken till anemi (blodförlust), hur muskelförändringar påverkar smärta i ländryggen och hur strålning påverkar besättningen på rymdstationen.

_________________________________________________________

TEMADAG: RYMDKOLONISERING

10 augusti 2015  Jon-Erik Dahlin 

Fredagen den 9 oktober samt lördagen den 10 oktober 2015 anordnar Svenska Rymdsällskapet i samarbete med Tekniska Muséet en temadag om rymdkolonisering. Det kommer att bjudas på ett antal spännande och utmanade presentationer av personer från akademi, myndigheter och industri. Huvuddelen av dagen kommer sedan att ägnas åt en workshop, där deltagarna själva får planera och skapa sina egna rymdkolonier.

Planeten jorden är vår arts barndomshem, men förr eller senare blir det dags att flytta hemifrån. Vårt solsystem erbjuder massor av möjligheter – och utmaningar. Det som hittills hindrat oss från att skicka iväg upptäcktsresande till de planeter, månar och asteroider som väntar därute med en i det närmaste oändlig tillgång på naturresurser som metaller, mineraler, rent vatten och energi; har varit den höga kostnaden att lyfta från jordytan. Men det är en spännande tanke, att när man väl gjort det så är det (energimässigt) jämförelsevis nästan gratis att flytta sig till andra platser i solsystemet. För en hållbar utveckling på jorden och utanför, finns det all anledning att titta närmare på vad vår framtid i rymden har att erbjuda.

Rymdkolonisering är därför spännande i sig självt, men ur ett undervisningsperspektiv är en rymdkoloni på många sätt även en utmärkt plattform för diskussioner om mer jordiska företeelser. En rymdkoloni är en mikromodell av jorden och vårt samhälle, den måste konstrueras och designas som en hållbar stad – vilket även våra städer på jorden ju behöver göras! För att fungera behöver kolonin planeras så att det finns tillgång till rent vatten, luft, mat osv. för dess invånare. Kretsloppssystem ligger nära till hands.

Sammanfattningsvis:                                                                                                                                          Tid, första tillfället: 9 oktober kl 11-16 inklusive lunch                                                                                     • Tid, andra tillfället: 10 oktober kl 11-16 inklusive lunch                                                                               Plats: Tekniska Muséet (Stockholm)

• Kostnad: avgiftsfritt

Anmälan görs via e-post (info@svenskarymdsallskapet.se) ____________________________________________________________

SPACEX UTVECKLAR ÅTERANVÄNDNINGSBAR BÄRRAKET

 15 april  2015  Jon-Erik Dahlin. FOTON OCH FILM SAKNAS. VI KOMPLETTERAR SNARAST.

Igår tisdags genomförde rymdteknikföretaget SpaceX sitt andra försök att efter start med bärraken Falcon 9 landa förstasteget på en flytande plattform utanför Floridas östkust. Det första försöket, som företaget genomförde tidigare i år, misslyckades då man missade plattformen och kraschade med den obemannade farkosten i havet. Vid gårdagens försök lyckades man träffa plattformen men nedslaget blev för hårt och raketsteget kommer inte att kunna användas igen.

Foto. Företaget SpaceX försökte igår att landa första raketsteget till bärraketen Falcon 9 på en flytande plattform i Atlanten. Landningen lyckades inte, men så här är det tänkt att se när man lyckats.

Att lyckas landa med någonting överhuvudtaget från rymden är extremt svårt och endast ett fåtal farkoster klarar av det idag. Att landa med ett använt raketsteg har ingen gjort tidigare. SpaceX förklarade vid första landningsförsöket i januari i år att man i bästa fall räknade med att det var 50% chans att landningen skulle lyckas. Man ser det som en bonus om man kan återanvända raketsteget, som vid normala uppskjutningar helt enkelt medvetet får krascha efter att de har gjort sitt jobb och skjutit upp raketen genom de nedersta delarna av jordens atmosfär.

Foto: Den flytande plattformen vid kaj, sedd uppifrån.

I det längre perspektivet finns det mycket stor potential att sänka kostnaderna för rymdfärder om man kan återanvända delar av raketerna, eller kanske till och med hela raketen. Gårdagens misslyckade landning är en del av företaget SpaceX arbete med att utveckla en på sikt helt återanvändningsbar raket. Gårdagens uppskjutning räknas dock på det hela som en lyckad uppskjutning och (den obemannade) rymdkapseln Dragon fortsatte, efter att ha skiljts från bärraketen, sin färd med förnödenheter till rymdstationen ISS.

Film: Uppskjutningen av Falcon 9 / Dragon.

____________________________________________________

FORSKNING PÅ MARS DESERT RESEARCH STATION – ETT STEG NÄRMARE RYMDRESOR TILL MARS

Skrivet av Louise Lindblad

1 april 2015   FOTONA SAKNAS JUST NU, VI HOPPAS LÄGGA IN DEM SNARAST!!!.

Som nybliven medlem i Svenska Rymdsällskapet vill jag berätta för alla intresserade om mitt senaste rymdäventyr. Under januari/februari i år tillbringade jag två veckor tillsammans med ett team på Mars Desert Research Station (MDRS), en anläggning för så kallade Mars-simuleringar. På bilden nedan kan ni se bostaden, växthuset och observatoriet som ska likna en framtida koloni på Mars.

Foto . Bostaden, växthuset och observatoriet på MDRS.
MDRS byggdes av Mars Society år 2002 som den andra av fyra planerade simuleringsstationer. De andra är Flashline Mars Arctic Research Station i Kanada, European Mars Analog Research Station som ska byggas på Island och Australia Mars Analog Research Station som ska byggas strax norr om Adelaide i södra Australien. Syftet med dessa stationer är att utveckla kunskaper och metoder som behövs för att förbereda människans utforskning av Mars. Astronauter på Mars kommer att behöva utföra arbete och forskning med begränsade resurser och så mycket som möjligt måste testas här på jorden innan människor åker till Mars på riktigt. På MDRS testas bland annat bostads- och verktygsdesign, men också kriterier för besättningsurval inför Marsresor. Platsen, San Rafael Swell mitt i Utah-öknen i USA, valdes på grund av sin Marsliknande terräng. Stationen är normalt bemannad av små besättningar på 6-7 personer som utför forskningsexperiment under kortare perioder.

Foto: Här är vi ute på en rymdpromenad.

Foto: Jag testar “rymddräkten”.

Crew 148

Jag var tillsammans med 5 andra personer medlem i Crew 148, den 148:e besättningen på MDRS sedan 2002. Livet på MDRS innebär begränsad tillgång till resurser, som till exempel att bo på en liten yta, äta frystorkad mat och nöja sig med en två-minuters-dusch per vecka för att spara på vatten. För att gå utanför bostaden på en Extra Vehicular Activity (EVA) var vi tvungna att ta på oss de simulerade rymddräkterna, som ni kan se på bilden ovan. Utanför bostaden kunde vi utforska “Marsytan” till fots eller med fyrhjulingar för att hitta bra platser att utföra experiment på.

Foto: Fyrhjulingarna parkerade vid en experimentplats.

De forskningsprojekt som vi arbetade med under vistelsen var bland annat:

·         Nödsituationsprotokoll: Om en nödsituation uppstår i en bostad på Mars, till exempel vid brand eller en läcka i bostaden, måste alla i besättningen ha väldefinierade uppgifter och agera snabbt. Vi testade olika nödsituationsscenarier för att definiera ett protokoll som kan användas i liknande situationer på Mars.

·         Förlust av kommunikation under EVA: Experimentet gick ut på att två och två sätta upp en viss geologiutrustning och ta prover från markytan utan att kommunicera med varandra. De uppfattade svårigheterna och tiden det tog att slutföra uppgiften antecknades och kommer att ligga till grund för förbättringar av hur geologiska experiment kan utföras på Mars.

·         Uppfattning av avstånd i rymddräkt: Astronauter som gick på månen rapporterade att de hade svårigheter att uppfatta vissa avstånd och det är viktigt att förstå orsakerna till detta. Det här experimentet gick ut på att testa hur bärandet av rymddräkt, som kan ge upphov till ett begränsat synfält, påverkar vår avståndsbedömning.

·         Astronomi: Astronomiprojektet gick ut på att observera och klocka tidpunkterna för passager och ockultationer av Jupiters största månar. Sådana observationer, också gjorda av amatörer, kan skickas in till Association of Lunar and Planetary Observers där de samlas i en databas. En del av projektet var också att fotografera Jupiter och vår egen måne med hjälp av en mobilkamera och en smartphoneadapter donerad av AstroSweden. Syftet var att se hur bra bilder man kan få med en mobilkamera.

 Foto: Jupiter fotograferad med en mobilkamera.

Foto: Månen fotograferad med en mobilkamera.

En tack-hälsning till AstroSweden för bidraget med smartphoneadaptern.

Ni kan gärna läsa mer om vad vi gjorde på MDRS på vår blogg: mdrscrew148.wordpress.com.

Hur gör man för att åka till MDRS?
Om du har ett spännande forskningsprojekt eller bara vill prova på hur det skulle vara att leva i en koloni på Mars så är en vistelse på MDRS en bra möjlighet. För att åka till MDRS kan du ansöka tillsammans med ett team eller enskilt och blir då placerad i ett team av administrationen. Att åka till MDRS kostar 1000 dollar (500 dollar för studenter), så det är en bra idé att söka efter sponsorer till sina forskningsprojekt. Man kan ansöka på MDRS hemsida mdrs.marssociety.org där ansökan för 2015-2016 ligger uppe just nu.

Att åka till MDRS var ett spännande äventyr och jag fick en liten glimt av hur det skulle kännas att vara astronaut på Mars på riktigt. Jag hoppas att många av er har blivit inspirerade till att bidra till att vår dröm om att åka till Mars blir till verklighet. Det kanske inte kommer att hända år 2025 som det nederländska företaget MarsOne planerar, men jag hoppas ändå att snart att få se människor som går på Mars!

– Louise Lindblad